|Motspelskonvention: Vanliga styrkemarkeringar

Ursprung: Utvecklades redan under Whistens tid

Skapat datum: 1800-talet

Syfte: Att berätta för partnern om man vill att han spelar en viss färg.

Beskrivning

Ett hög hacka, t.ex. en åtta, visar att man gillar den färgen, medan ett låg hacka, t.ex. trean visar att man hellre ser att partnern spelar en annan färg.

Ibland har man hackor som inte lämpar sig för denna markeringstyp. Om man t.ex. vill lågmarkera från 10-9-8 eller högmarkera från K-D-3-2 är det fara värt att partnern misstolkar åttan i det första fallet eller trean i det andra.

Men även om markeringen är svårläst förra gången, klarnar allt när färgen spelas en andra gång. Om man då lägger ett högre kort, t.ex. åtta följt av nia, är det fråga om en lågmarkering; men om man lägger ett lägre kort, t.ex. trea följt av tvåa, har man högmarkerat. Det viktiga är alltså relationen mellan det första och det andra kortet i färgen.

Vanliga styrkemarkeringar kombineras oftast med Vanliga längdmarkeringar och deklareras som Vanliga markeringar.