Den primära källan är Mats Nilslands System & Konventioner från 1982.

De negativa dubblingarna används efter en öppning med 1 i färg och ett inkliv med högst 4¨. På enläget visar dubblingar inte stort mer än 6 poäng om fördelningen är lämplig. På tvåläget bör svararen inte dubbla med mindre än 8 poäng och har fördelning (anpassning i de objudna färgerna). På treläget hör dubblingen innebära ca 10 poäng eller oftast något mer.

En negativ dubbling visar anpassning (minst tre kort) i de objudna färgerna och att naturligt budalternativ saknas. Med stark hand kan anpassningen objudna färger vara sämre.

Svararens övriga bud behåller sin normala innebörd. Man kan också spela med »Negativa dubblingar med färgbud som okrav». Detta innebär ex. efter 1¨ (1ª) att exempelvis svararens 2© är okrav.

Efter svararens negativa dubbling skall öppnaren i första hand vilja ett bud i en av de objudna färgerna om han har stöd (äkta färg) i en av dessa. 1 annat fall kan öppnaren bjuda om sin egen färg eller ett naturligt sangbud.

Öppnarens sangbud på lägsta nivå behöver inte visa ett bra håll i inklivsfärgen, utan berättar framförallt om handens karaktär. Vill svararen komma till ett högre sangkontrakt kan han fråga efter håll med ett överbud i inkliv­arens färg.

På enkla zoninkliv användes däremot dubblingen som straffdubbling.

Använder man negativa dubblingar i få situationer förefaller det dock lämp­ligare att deklarera vilka situationer det är tal om.

Man anser att det knappast lönar sig med straffdubblingar på låg nivå när en uppenbar anpassning finns på ena eller andra eller båda sidorna.

Mer specificerade regler kan dessa vara: (för offensivsidan)

1) Bara motståndama har hittat en trumffärg. D är UD upp till 2ª och på en dubbelhöjning till treläget.

2) Bara egna sidan har hittat en gemensam färg. Se »Invitdubblingar».

3) Båda sidor har gemensam trumf. D är UD upp till treläget, dock ej i högre färg än vår egen på treläget. Se också »lnvitdubblingar».

lª-(2©)-2ª-(3©)

Öppnaren dubblar som utgångsinvit (Maximum Overcall Double) medan 3ª bara är konkurrensbud. Även

lª-(0)-2ª-(3©)

kan räknas som en situation där båda sidor har en trumf.

När bara egna sidan hittat trumf kan D spelas som UD eller 50.

Ett exempel på en bakdubbling.

1©

(pass)

1ª

pass

(pass)

D

1) När svararen har passat. Öppnarens dubbling i balanseringsposition behöver inte visa särskilt mycket extra, bara att man inte vill släppa motståndarna i ett billigt kontrakt.

När båda motståndama bjudit visar öppnarens dubbling större styrka.

2) När fjärde hand spärrbjuder måste öppnaren ibland ta till en styrkevisande UD med en stark jämn hand utan trumfstöd till svararens färg. Svararen passar dock på denna dubbling ganska ofta.

En aktionsdubbling visar 2-4 kort i den dubblade färgen och att dubblaren vill »gå vidare» i budgivningen.

Partnern till dubblaren står ofta med på dubblingen med en relativt jämn hand.

En dubbling av denna typ är mest av UD-karaktär, men något mer optionell (valfri) än en sådan.

Normalt sett passar straffdubblarens partner. Har han emellertid dåliga defensivvärden i förhållande till sin tidigare budgivning får han ta bort dubb­lingen.

En starkare form av straffdubbling brukar kallas »Kanondubbling». En dubbling som definieras som kanondubbling bör partnern inte ta bort.

Följande kan sägas vara en sådan dubbling:

Enligt Göran Levan, Göteborg, skall övriga svarsbud behålla samma inne­börd som utan dubbling. Detta är också den metod som accepteras i Modern Standard.

En annan skola anser att Svararens RD är det enda starka budet. Färgsvar, med eller utan hopp är limiterade bud, som öppnaren får passa på.

Efter svararens RD är det standard att öppnaren berättar om en minimal hand genom att bjuda vid första tillfälle, medan ett pass indikerar extravärden.

Genom att svararens RD primärt anses vara häktningsinvit (invit till att dubbla motståndarna) bör öppnaren dubbla fjärde hands bud med längd i färgen.

Svararens RD fastställer nivåkrav till åtminstone två trick i öppningsfärgen, d v s varken öppnaren eller svararen far passa i sista hand innan denna nivå eller högre har uppnåtts, eller motståndarna straffdubblats.

En redubbling efter en straffdubbling på låg nivå är en uppmaning till part­nern att välja en annan färg.

När ett konventionellt bud dubblas är dock RD normalt sett ett förslag till att spela kontraktet.

SOS-redubblingen kan också på en högre nivå bli aktuell. Om budgivningen klart visar att RD ej kan vara allvarligt menat är det förstas tal om en SOS-re­dubbling.

En direkt höjning till 2©/ª är ett svagare bud.

Budet 2NT visar minst invitstyrka och frigör dubbelhöjningen för svagare händer. Dubbelhöjningen får en mer spärrande karaktär.

Efter konventionella öppningsbud kan »2NT lågfärger efter UD» vara en alternativ betydelse.

Efter spaderöppning och 2NT visar 3§ hjärter, och 3¨ spaderstöd (Lissabon).

a)     Svararens pass och 3¨ (om objuden) visar svag hand med långfärg.

b)     Övriga bud visar trumfstöd och utgångskrav som i Stenbergs NT.

a)     jämn hand utan dubbelhåll i inklivsfärgen, styrka för utgång.

b)     jämn invithand med hjälphåll i inklivsfärgen (Exx, Kxx).

Öppnaren bjuder naturligt. Med en jämn hand bjuder han 2NT med minimum och 3NT med maximum och något håll i motståndarnas färg. Utan håll kan öppnaren bjuda nytt överbud.

Om Stenbergs 2NTanvänds på öppningsbud i högfärg kan överbudet användas som stödvisande efter inkliv på 1 i lågfärg.

En annan vanligt tillämpning är att behålla 2NT efter inkliv över 1©/ª som utgångskrävande Stenberg och låta överbudet vara inviterande med trumfstöd.

Även om överbudet i första hand används som ett allmänt kravbud försö­ker partnern om 3NT-nivan ej passerats redovisa ett eventuellt håll i färgen.

Om motståndarna bjudit två färger anses överbudet däremot visa något i den bjudna färgen och snarare fråga efter håll i den andra av motståndarnas färger.

Det går naturligtvis lika bra att spela så att bud i motstandarfärgen frågar efter håll även när flera färger bjudits.

När endast en färg finns kvar att bjuda (av flera motståndarfärger eller objudna färger), spelar många att bud i denna färg frågar efter håll trots att man annars följer de normala reglerna.

a)    Sangbud visar typ dubbelhåll.

b)    Pass visar halvhåll eller ett enkelt håll.

c)     RD visar singel/renons om detta är möjligt annars Ex/Exx.

d)    Utan ovanstående (normalt då xx/xxx) bjuds som utan D.

Efter svaret pass, enligt b), bjuder hållfrågaren själv sang om halvhåll räcker. Därmed kommer sangen ofta på rätt hand. Om hållfrågaren vill upprepa frågan efter håll bjuder han RD, som ber partnern sanga med enkelhåll men bjuda nå­got annat med bara halvhåll.

Som försvar mot Manco kan man spela så att pass ber om utspel medan dubbelt inte gör det i de situationer där det är klart att defensivsidan har den bjudna färgen.

Öppnaren väljer mellan de objudna färgerna men kan också bjuda om en egen färg.

Normalt sett har svararen 6-9 poäng (för svag för dubbling), men han kan också vara starkare med en hand som inte passar för att dubbla sanginklivet.