Här berörs såväl »äkta» konventioner, där ett bud i stället för sin naturliga innebörd har fått en betydelse som inte har med den bjudna färgen eller tricknivån att göra, som olika behandling av naturliga bud. Till den första gruppen hör t ex Staymans 2§. I den andra gruppen har vi exempelvis starkt 2-över-l-svar och svaga tvåöppningar.

Den primära källan är Mats Nilslands System & Konventioner från 1982.

Observera dock att man inte kan ändra hur mycket som helst i ett känt sangkomplex utan att resultatet blir ett nytt sangsystem. Man kan deklarera »EFOS med avvikelser», men då bör huvudparten vara EFOS och inte avstegen.

Överföringsbuden är en uppfinning som svensken Olle Willner har stor del i. Redan 1953 redovisade Willner sina idéer i Bridgetidningen. 1 USA fick David Carter ungefär samtidigt liknande impulser vilket ledde till att Oswald Jacoby 1956 presenterade överföringsbuden i amerikansk version i Bridge World.

Idén med 2§ som högfärgsfråga efter sangöppning lanserades på flera håll. Vem som egentligen var först är omöjligt att säga, men nämnda herrar var definitivt bland dem som populariserade konven­tionen, även om det huvudsakligen blivit Stayman som fått äran.

Staymans 2§ är en av de mest spelade konventionerna i bridge och återfinns i varierande skepnader i flertalet sangsystem. Även »upprepad» och »försenad» Stayman samt andra efterföljare baseras på samma grundidé, att med ett konventionellt bud fråga efter högfärgslängder.

Öppnarens återbud:

I Sverige har Cotter-metoden genom Alvar Stenbergs utveckling kommit att bli populär efter öppningen 2NT, se detta.

Gladiators 2§ ingår (i modifierad form) i vissa systems sangmetoder: Romklöver, MIXED, Merkur, CAB för att nämna de mest kända.

Sundelins 2¨ kommenderar öppnaren att bjuda 2©. Svarshanden vill ofta lägga av i en egen färg, men kan ha vissa andra handtyper. Svararens bud efter 1NT-2¨;2©: