Källan är Mats Nilslands System & Konventioner från 1982.

Modern Standard innebar en viss, men bestämd, skärpning av reglerna för den direkta upplysningsdubblingen (i fortsättningen kallad UD).

Endast med idealisk fördelning (som är 4441 eller 5440) bör man dubb­la med 11 hp. Med 4432 bör man ha minst 12, med 4333 minst 14 poäng, för en dubbling.

Med 5431 och 5332 föredrar många ett inkliv framför en dubbling om inklivet kan ske på samma tricknivå som öppningsbudet. En dubbling med 5431 kan annars göras med ca 11/12 hp, med 5332 behövs något mer.

När man avger en UD utan att ha lika bra stöd i alla objudna färger, måste man med minimum ändå passa i nästa budrond.

Enligt MS visar en dubbling normalt sett minst trekortstöd i alla objudna färger när styrkan är 11-16, vilket är minimistyrkan för en UD på enläget andra hand.

Med minst 17 poäng kan dubblaren bjuda frivilligt en gång till varför kra­vet på anpassning i objudna färger bortfaller. Det är dock sällan lämpligt att bjuda direkt UD med utpräglad tvåfärgshand, ty färgerna kan bli svåra att visa. I regel är då ett »fördelningsvisande bud» eller ett normalt inkliv att föredra.

Våra nuvarande deklarationskort ger ingen möjlighet att berätta om generel­la mothandsmetoder, utan man förutsätts följa samma system i såväl offensiv som defensiv budgivning.

På »Övriga konventioner» kan man dock ange avvikelser från MS.

Men först vad som då skall vara Modern Standard.

På partnerns UD visar:

a)     Hopp i färg ca 10 p med fyrfärg, ca 8 med längre färg.

b)     1NT visar bra håll och 8-11 eller mindre utan bjudbar färg.

c)     2NT är invit med ca 12-13 p.

d)     Frivilligt bud (eller SD av svararens färgbud) visar ca 6 poäng.

e)     Responsiv D (svarsdubbling) visar ca 8 p (10 på treläget).

f)       Överbud i motståndarnas färg är krav till nästan utgång och lovar ännu ett bud.

Upplysningsdubblaren får höja partnerns färgbud i en konkurrensbudgivning utan att ha nämnvärda tilläggsvärden om hans partner visat någon styrka. I annat fall visar dubblaren extra styrka.

Dubblaren kan kräva i andra budronden med överbud, eller hoppande färgbud efter positivt svar.

En UD följt av lägsta sangbud anses visa en starkare hand än ett direkt sanginkliv, såvida ej partnern visar avsevärd styrka. Med sanginkliv på 15-17 visar alltså en UD följt av lägsta sangbud ca 18 20, följt av hopp till 2NT ca 21-23, allt förutsatt att dubblarens partner inte avgivit ett styrkevisande bud.

Se också Förnyad UD.

En romersk UD visar 12-16 p, men lovar inget om anpassning i objudna färger. Ett inkliv i färg visar högst 12 p, medan 1NT visar 17-20 p och inte nödvändigtvis en helt jämn hand.

Om tredje hand bjuder efter en UD är efterhands bud naturliga.

Enligt modern budteori är ett hopp i färg svagt och spärrande. Med bättre kort passar man först (vilket indikerar en svag balanserad hand) och bjuder sin färg nästa gång.

En stark balanserad hand utan håll i öppningsfärgen visas med överbud i öppningsfärgen.

På överbud (och responsiv D) bjuder upplysningsdubblaren:

1© - (D) - 2© - (D)

Den andra dubblingen är responsiv och visar styrka för ett bud, men en rela­tivt jämn hand utan lämplig färg att bjuda.

Dubblingens minimistyrka varierar, beroende på hur högt man är. Dubbling­en är responsiv upp t o m 3ª (men kan spelas upp till 4©).

Efterhand (fjärde hand) bjuder hellre en fyrkorts objuden högfärg än den responsiva dubblingen. I budläget ovan förnekar således D fyra spader. Däremot kan man dubbla med 4-4 i högfärgerna efter lågfärgshöjning.

(1©)

D

(2§)

pass

(2©)

D

(1©)

D

(pass)

2§

(2©)

D

Svararen skall vara försiktig med sangbud, men eljest bjudes som på normal UD. En dubbling är upplysningsdubbling i följande lägen:

a)     när en färg är bjuden och man dubblar vid första tillfälle.

b)     när man dubblar andra färgen.

Tricknivån är i princip oväsentlig. Några exempel:

a)

b)

c)

Dubblingen visar alltid minst tre kort i objudna färger och högst en sådan färg. Med minst ca 13 hfp räcker det med tre kort i objudna färger och med 16 hfp eller bättre kan man ha egen färg utan särskild fördelning.

Svar på UD:

hoppa på 8-10 hp (fyrkortsfärg räcker även i lågfärg). Överbud i sist bjudna färg är krav tills man bjuder sang eller hittar gemensam trumf.

Sangbud visar ordentliga håll i motståndarnas färger, helst dubbelhåll. 1NT visar 9-11 hp, 2NT l2-3 hp och 3NT bättre. Ju sämre håll, desto starkare bör sangbudet vara.

Dubblarens andra bud:

Dubblaren passar med upp till ca 14 hfp, även på hoppbud. Egen färg visar minst femfärg och minst 16 hfp, utom på svararens sangbud, då det är avläggsbud.

Responsiva dubblingar:

Förnekar fyra eller fler kort i en högfärg. Med exempelvis 4-4 i högfärg ef­ter (1¨)-D-(2¨) bjudes hellre en av färgerna. Dubblaren bjuder hellre en objuden lågfärg än en högfärg på fyra kort efter partnerns responsiva dubbling.

(1¨)

pass

(pass)

D

(pass)

1NT

En UD följt av ett frivilligt färgbud visar ett minimum på ungefär 13 poäng. Se OFMA i balanseringsposition.

(1©)

pass

(1NT)

pass

(2¨)

pass

(pass)

D

När minst två färger är objudna ber en sådan dubbling partnern att välja mel­lan de objudna färgerna.

Med öppningsstyrka räcker det med 3-3 för att dubbla. Partnern till OFMA-dubblaren får inte bjuda frivilligt eller hoppa, med mindre än att han har en femkortsfärg, såvida han inte själv är stark.

OFMA-bud i fjärde hand efter exempelvis (1¨)-pass-(1ª):

(1©)

pass

(1NT)

pass

(2©)

D

En mera omstridd typ:

(1¨)

pass

(1ª)

pass

(2¨)

D

Andra menar att dubblingen också kan visa en svagare hand med längd i de objudna färgerna, således som i det förra fallet en balansering i förtid.

(1¨)

2§

(2¨)

pass

(pass)

D

Men även med bara en objuden färg kan dubblingen vara UD:

(1§)

1¨

(1ª)

pass

(2ª)

D

Ett liknande läge:

(1ª)

2§

(2ª)

pass

(pass)

D

(1¨)

1©

(2§)

D

Ofséns modifiering innebär att UD i stället förnekar anpassning, medan budet i den objudna färgen indikerar anpassning i inklivsfärgen.

(1¨)

1©

(2¨)

D

Inklivshanden väljer i första hand mellan de objudna färgerna. Tar dubblar­en bort ett färgbud med den andra färgen visar han denna färg plus stöd i in­klivsfärgen.

(1©)

1ª

(2©)

D

(pass)

3§

(pass)

?

I situationen:

(1ª)

2©

(2ª)

D

Detta innebär att flertalet av dubblingarna på låg nivå är av UD-typ. Moder­na Dubblingar innefattar då: Responsiva, försenade och upprepade UD plus UD efter eget och partnerns inkliv.

Möter ni ett par som inte deklarerar i vilka situationer de använder en dubb­ling som UD, bör ni åtminstone i fyrmanna kräva klara besked

(1©)

Pass

(2©)

2ª

(4©)

Pass

(pass)

D

Som regel galler att man bara får passa på dubblingen med stick i mot­ståndarnas trumf, eller andra klart defensiva värden.

(1©)

4ª

(4NT)

5ª

(6©)

Pass

(pass)

D

Enligt den andra skolan visar ett pass i andra hand efter slambudet antingen noll eller ett stick, medan en dubbling visar två stick. Fjärde hand offrar sig naturligtvis utan något stick, när partnern passat. Med två stick måste fjärde hand passa, medan han med ett stick avger en dubbling, som ber partnern att stå med om han också har ett stick och annars offra sig.

Alla typer av offringsdubblingar har nackdelen att möjligheten till straff­dubblingar och Lightnerdubbling försvinner. Dessutom kan det vara svart att avgöra vad som är stick eller ej. För att inte tala om den som har ett ess och dam tredje i trumf, när partnern dubblar för att visa noll defensivstick!

Om dubblaren tidigare har bjudit en färg, vill han i varje fall inte ha denna i utspel.

a)

(1NT)

Pass

(2§)

D

b)

(2§)

Pass

(2¨)

D

En dubbling av 3 sang är också i många fall utspelsvisande. Efter budgiv­ningen:

(1NT)

Pass

(3NT)

D

Fishers dubbling innebär att en D, när slutbudet blir 3 Sang efter en sang­öppning, ber om klöver ut, såvida inte Stayman använts dä dubblingen ber om ruter i utspel.

När dubblaren själv bjudit en färg kan man spela så att dubblingen ber om denna färg ut, eller så att dubblingen trots detta ber om träkarlens färg.

När utspelaren bjudit en färg ber dubblingen om denna färg. När både ut­spelaren och dubblaren bjudit var sin färg likaså.

När det gäller dubblingar av 3 Sang finns säkert också andra variationer på marknaden.

Andra utspelsdubblingar är dubblingar av kontrollbud, färgfrågebud och svar på essfråga.

En dubbling av ett splinterbud kan användas för att begära den objudna färgen ut, eller som invit till offring i kortfärgen.

a)     dubbling av sangbud, när partnern bjudit annat än pass.

b)     dubbling av öppnarens återbud i egen färg om dubblarens partner bjudit.

c)     dubbling när tre färger bjudits (här finns undantag).

d)     dubbling när någon i det egna paret avgett ett sangbud eller en styrkeredubbling.

e)     dubbling av utgångsbud eller höga bud, när ingen sida har hittat gemensam färg.

Detta är naturligtvis endast generella regler. Det beror på varje pars budstil och vilka UD man har hur ofta dubbelt är straffdubbling.

1¨

(pass)

2©

(pass)

3©

(pass)

4§

(4ª)

D

Med mycket stark färg kan man pruta något, särskilt om inklivet spärrar en högfärg för svarshanden. Man bjuder exempelvis 1ª på 1¨ med E-D-Kn-9-8-4 utan sidostyrka.

a) man vill visa bra utspelsfärg.

b) man vill spärra svarshanden.

c) man tror på offringschans.

d) man har bra offensivstyrka men en hand som ej passar för UD.

Denna typ av inkliv innebär att man ofta har svaga inkliv, men då av vissa bestämda orsaker. Man kan också bestämma att antingen a) eller d) alltid mås­te vara uppfyllda.

Med extravärden (eller bra fördelning och singel/renons i efterhands färg) kan inklivaren bjuda ny färg eller bjuda om sin egen färg. Ett sangbud visar där­emot tillägg och inviterar. Med trumfstöd höjes partnerns färg till lämplig nivå.

Denna metod kombineras ofta med att överbud i motståndarnas färg visar stöd och mild invitstyrka eller bättre.

På efterhands kravbud i ny färg visar inklivarens bud i ny färg, ombud av egen färg eller enkel höjning inga extravärden. Med tillägg kan inklivaren bjuda sang eller motstandarfärgen eller lämpligt hoppbud.

Rubens advances är ett sätt att med hjälp av överföringsteknik försöka kombinera fördelarna med ny färg krav respektive okrav.

Exempel:

(1¨)

1©

(2¨)

2ª

(1¨)

1©

(pass)

3§

I kombination med ny färg som krav innebär detta att efterhands färgbud följt av ombud visar mer fördelad styrka.

Utgångsinvit i inklivsfärgen görs genom att bjuda öppningsfärgen på treläget.

Exempel:

(1¨)

1©

(pass)

3¨*

I kombination med stödvisande överbud visar höjningar trumfstöd med odefinierad styrka om överbudet passeras. Exempel:

(1¨)

1©

(pass)

2©

När två olika överbud i motståndarfärger finns, visar det billigaste budet trumfstöd.

(1¨)

1©

(3¨)

4¨*

Denna konvention kan underlätta för inklivaren att ta ställning till fortsatt budgivning från motparten. Björn Åström skrev om dessa bud i Modern Bridge 1982.

Jan Woblin rekommenderade exempelvis inkliv på tre eller fyra kort, för ut­spelets skull, med mycket starka färger när alternativbudet var pass eller inkliv i en dålig färg.

Inkliv på enläget kan göras med en bra fyrkortsfärg när styrkan är god och andra budalternativ anses vara sämre.

Vid dessa inkliv måste man dock komma ihåg att partnern förutsätter att inklivsfärgen är på fem kort. Förekommer inkliv på fyrkortsfärg ofta bör detta deklareras som en speciell överenskommelse.

Bjuder inklivaren sålunda i nästa budrond en annan färg visar han minst fem kort i denna.

Se även Trapps försvar.

En direkt UD visar därmed minst ca 14 hp, vilket alltså är den övre gränsen för reläinklivet.

Ett inkliv med 1NT visar reläfärgen, exempelvis visar 1NT över 1© spader.

Efter öppningsbudet 1ª bjuds som vanligt.

Konventionen bygger på överföringsbud. Exempel:

(1ª)

2©

(pass)

?

Efter överföringssvaren bjuder inklivaren partnerns färg om han hade passat på ett bud i färgen som icke-krav. Efterhand kan då passa eller bjuda vidare heroende på styrkan. Om inklivaren har tilläggsvärden eller bra stöd hjuder han något annat än efterhands färg.

Det går också att spela dubblingen som dubbeltydig, antingen trumfstöd utan honnör eller UD med objudna färger då det sistnämnda visas genom ytterligare bud (Jörgen Lindqvist, Stockholm).

Vissa spelar tvärtom, d v s enkel höjning förnekar honnör, dubbelt visar etc.

Om enkelt överhud har en annan hetydelse kan också hoppande överhud spelas som hållfrågande.

Exempel:

(1¨) - 3¨ frågar efter ruterhåll.

(1¨) - 1© -(pass) - 3¨ frågar efter ruterhall om 2¨ visar stödhand eller annan specifik hand.

När båda motståndarna bjudit siktar inklivet i fjärde hand oftare till att visa utspel eller hitta en offring än motsvarande inkliv andra hand.

Efter (1§) – pass – (1©)  bjuder man hellre 1ª med

ª KD10964   © 5  ¨D54  §953

än med

                 ª ED853  © D73  ¨ K5  § K93

De många honnörerna är inte värda sa mycket om allting måste spelas från egen hand. Den första handen måste alltid vara värd en del spel i ett spaderkontrakt.

Följande tabell visar hur många spelstick som behövs:

Gynnsam

Lika

Ogynnsam

5

6

7

6

7

8

7

8

9

Dessutom finns möjlighet att höja som spärrförstärkning.

Svaga hoppinkliv innebär att hopp i färg kan visa mindre än normal spel­styrka. Inklivaren tar därmed en större risk att få betala dubblade straffar, men å andra sidan försvåras öppningssidans budgivning.

till 2-läget: 12-15-18 poäng

till 3-läget: 15-18-21 poäng

Många rabatterar på dessa krav och hoppar i ogynnsamma zoner på samma styrka som i lika zoner.

Hoppinkliv i fjärde hand är relativt starka (ca 14 17 hp) vilket också gäller balanseringsposition.

Svar i ny färg är krav efter ett hoppande inkliv. Budet kan vara hållvisande med kort färg om något stöd till hoppfärgen finns som säkerhet.

På 2NT accepterar inklivaren den presumtiva inviten genom att bjuda singelfärg och utan sådan höja till 3NT eller bjuda 4©/ª. Utan accept bjuder inklivaren sin färg på lägsta nivå.

Om det dubbeltydiga 2NT användes kan enkel höjning av inklivsfärgen spelas som mycket mild invit eller spärrande.

Efter hoppinkliv är det osannolikt att precis 2 Sang skall spelas, vilket är konventionens idé.

Om efterhand nu bjuder 5§ kan detta vara ett utspelsvisande bud avsikt att korrigera till 5¨ om motståndarna dubblar.

I fjärde hand (balanseringsposition) är sangbudet svagare och visar cirka 12-15 hp. Håll i öppningsfärgen är naturligtvis ett plus, men behöver inte fin­nas om handen i övrigt är sanglämplig.

Efter inklivet 1NT kan det normala sangsystemet användas.

Detta sanginkliv har alltså karaktären av en upplysningsdubbling. Detta kombineras med att upplysningsdubblingen inte lovar något om längden i o­bjudna färger. Se också Romerska svar på UD.

Efterhand bjuder oftast 2§ för att utröna vilken typ det rör sig om. Inklivaren visar den starka handen genom att återbjuda 2NT.

Inkliv på enläget visar i sista hand ca 6-12 hp. På tvåläget ca 8-14 hp. Med starkare händer dubblar man först och bjuder sin färg sedan.

Sanginkliv i sista hand visar 11-14 på lågfärg, ca 12-16 på högfärg. Efter

(1©/ª)

Pass

(pass)

1NT

Om sangsystemet innehåller överföringsbud föreslår Göran Ofsén att över­föring till öppningsfärgen efter balanseringssang frågar efter håll. Sanghanden bjuder reläbudet utan håll, sang med dubbelhåll och något annat med enkel­håll. Sanghandens partner kan bjuda så även om han vill spela öppningsfärgen.

Se även OFMA i sista hand,

(1¨)

Pass

(1ª)

pass

(2ª)

Pass

(pass)

2NT

(1©)

2§

(2©)

Pass

(pass)

2NT

(1ª)

2§

(2ª)

Pass

(pass)

2NT

Det går dock utmärkt att spela tvärtom, så att 2NT visar ärter.

(1©)

Pass

(1NT)

Pass

(2©)

Pass

(pass)

2ª

Partnern till inklivaren kan ibland svara med ett ovanligt sangbud, t ex:

(1©)

2NT

(4©)

4NT

a)     naturligt med cirka 21 hp. Så används budet exempelvis i MS efter öpp­ning och två pass. Om man låter 2NT-inklivet vara naturligt är det vanligt att också använda konventionella svarsmetoder, t ex Stayman.

b)     tvåfärgsvisande (lägsta objudna färgerna är det vanligaste men även andra varianter förekommer).

c)     stark tvåfärgad hand enligt Romersk modell. Budet är krav till utgång och visar en svitad band.

d)     naturligt, baserat på 16-19 hp och en lång och stark lågfärg. Denna be­tydelse förekommer i MS när sanginklivet kommer i fjärde hand, efter öpp­ning och färgsvar.

e)     spärr med lång lågfärg. Svararen reläbjuder 3§ för att ta reda på färgen.

f)       allmänt utgångskrav. Exempelvis om överbud i motståndarfärgen visar en tvåfärgshand, kan inklivet 2NT visa en kravhand. Svarshanden reläbjuder 3§ för att låta inldivaren utveckla sin hand.

Denna betydelse är framför allt vanlig efter en sangöppning.

Har partnern trekorts eller bättre stöd i den visade högfärgen bjuder han direkt ut handen.

Utan stöd kan han bjuda 2NT som en konventionell fråga efter vilken in­klivshandens andra färg är. Övriga svar är naturliga med äkta färg, utom överbudet i motståndarfärgen som bör uppfattas som en mild invit till slam i högfärg.

Ofta är högfärgen bara på fyra kort och lågfärgen längre. Styrkan bör vara minst 8-11 hp beroende på zonförhållandena.

Dubbla överbud innebär att enkelt överbud visar högsta plus lägsta, dubbelt överbud de två högsta färgerna.

I stället visar 2NT den högsta och den lägsta objudna färgen, överbud i öppningsfärgen de två lägsta. De två högsta färgerna visas med ett dubbelt överbud, alternativt med 3§ av vissa användare.

Även partnern till upplysningsdubblaren kan använda ovanliga sangbud om man så bestämmer. Två exempel:

a)

(1©)

D

(1ª)

2NT

b)

(1©)

D

(2©)

2NT

Svaren på »texasinkliven» är naturliga. Med relativt svag hand bjuder svararen texasfärgen. Inklivarens återbud 2NT kan ges speciell betydelse, t ex längd i lågfärgerna.

Om BTC mot sang används endast i andra hand, ska detta deklareras.

Utan högfärgsstöd finns följande svarsbud: 2¨ reläbud, ber inklivaren visa längsta högfärg (varvid 2NT visar 5-5 och extravärden); 2NT naturlig invit; 3§/¨ äkta och krav.

Se även Nilslands sangförsvar.

Inkliven visar:

a)     svagt inkliv i högfärg.

b)     konstruktivt inkliv i lågfärg.

c)     utgångskrav med stark tvåfärgad hand.

Som Nilslands 2§, men svararen bör ha femkorts högfärg för att hoppa till 3/4©/ª. Svaret 2NT är allmänt krav med fyrstöd i minst en högfärg. In­klivaren återbjuder 3© med 5-4 i högfärgerna och minimum; 3ª eller 4© (längsta färg) med maximum; 3§/¨ femfärg, krav; 4§/¨ renons och slamintresse.

På 2§-2¨ visar 3§/¨ äkta färg; på 2§-2©/ª dito med trekorts högfärg.

Svar på 2¨:

Som på Multi 2¨; 2©/ª ber partnern passa med färgen; 2NT anpassning i båda högfärgerna, invit.

Återbudet 2NT visar tvåfärgshanden.

Svar på 2©/ª:

2NT är rondkrav och höjning av högfärgen mild invit. På budet 2NT visar inklivaren eventuell sidofärg och bjuder annars 3©/ª med minimum, 3NT eller 4©/ª med extrastyrka.

2§  enligt Nilslands 2§.

2¨/©  visar färgen över den bjudna med en- eller tvåfärgad typ.

2ª  visar en- eller tvåfärgad lågfärgshand.

2NT utgångskrav.

Budet 2§ kan även spelas som i Nilslands sangförsvar.

På 2¨/© bjuder svararen ofta texasfärgen. Ny färg är rondkrav och 2NT naturligt, minst invit, men krav. Svararen har ofta trestöd i texasfärgen på 2NT.

Efter 2¨/©-2©/ª visar återbud i ny färg minst 5-4, återbudet 2NT att längre sidolågfärg finns. I båda fallen med extrastyrka.

På 2ª visar svararens 3§ längre klöver än ruter, 2NT lika längd i lågfärgerna eller längre ruter. Svaret 3¨ visar bra anpassning i klöver och in­vitstyrka medan svar i högfärg är naturliga bud.

2§ visar hjärter och en lågfärg.

2¨  visar spader och en lågfärg.

2© visar högfärgerna.

Svarsbuden är naturliga med 2NT som stark invit, eventuellt med trumfstöd.

2§  högfärgerna.

2¨  minst 5-5 i högfärg-lågfärg

Pa 2§ är 2¨ reläsvar, på 2¨ är 2©/ª »sämsta högfärg» och 2NT krav.

2§  hjärter och klöver,

2¨  hjärter och ruter.

2©  hjärter och spader.

2ª  spader och en lågfärg

2§  singel/renons i en röd färg.

2¨ singel/renons i en svart färg.

Svararen vet direkt om anpassningen i två färger. Utan anpassning i dessa kan han leta sig fram till den återstående färgen.

Svaret 2NT ber inklivaren visa kortfärgen eller bjuda 3NT med 55 i högfärgerna. Svaret 3NT visar utgångshand med stöd i båda högfärgerna.

2§ högfärgerna och bättre klöver än ruter.

2¨  högfärgerna och bättre ruter än klöver.

Lågfärgen behöver inte vara på fyra kort, men buden indikerar singelton objuden lågfärg.

Omvänd Ripstra innebär att inklivet i stället visar kortaste lågfärg. Svararen kan då passa med långfärg eller höja kortfärgen som kravbud

D  enfärgad ruter eller klöver + hjärter.

2§  enfärgad hjärter eller ruter + hjärter.

2¨  enfärgad spader eller hjärter + spader.

2©  enfärgad klöver eller spader + klöver.

2ª  — tvåfärgad med spader + ruter.

2NT utgångskrav med en högfärg och en lågfärg.

3§ lågfärgerna.

Efter svag sang är dubbelt i stället straffdubbling och 3§ visar klöver och hjärter.

Efter samtliga inkliv är 2NT krav.

D  enfärgad klöver eller ruter + hjärter.

2§  enfärgad ruter eller hjärter + spader.

2¨  enfärgad hjärter eller spader + klöver.

2©  enfärgad spader eller klöver + ruter.

2ª  tvåfärgad med spader och ruter.

2NT tvåfärgad med klöver och hjärter.

Mot svag sang är dubbelt straffdubbling och 2 Sang klöver eller ruter + hjärter, medan 3 klöver far visa klöver + hjärter.

2§/¨  bjuden lågfärg plus spader.

3§/¨  bjuden lågfärg plus hjärter.

När sangöppningen är svag visar dubblingen inte högfärger utan minst 15 poäng.

Svararen förutsätter med högst tre kort i färgen att inklivet är äkta. Med mer än tre kort väljer han mellan övriga färger.

Man kan leva så farligt man vill!

När sangen år svag bör dubblingen i andra hand visa minst 15 hp eller en något svagare hand med bra utspelsfärg. I fjärde hand visar dubblingen minst 11 hp.

Budet 2§ är konventionellt utan någon femkortsfärg och kan också bjudas med 5-4 i högfärgerna.

Eftersom dubblarens partner passar med bra kort är alla bud svaga och 2§ är inte heller krav. Dubblaren passar om klöver är längsta färgen.

(1NT)

D

(2¨)

pass

Kravpass kan också förekomma för öppningssidan, exempelvis efter en dubbling och en redubbling från svarshanden.

• mot svaga tvåöppningar: UD.
• mot svaga treöppningar: UD.
• mot fyröppningar: optionell dubbling.

Detta gäller såväl i andra som i fjärde hand samt efter svarshandens spärrförstärkning.

Exempel:

(1©)

Pass

(3©)

D

(2©)

Pass

(4©)

D

Efter en OD på treläget tar partnern dock bort dubblingen lika ofta som han står med. När dubblingen sker på fyrläget är det vanligt att partnern passar med jämna händer, bjuder med ojämna händer och tro på egen utgång.

När dubblingen är straffdubbling tar partnern mycket sällan bort den.

Konventionen kan spelas så att den bara används i andra hand.

Mot svaga 3§ är 3¨ UD, mot 3©/ª är 3NT UD och dubbelt straffdubbling.

1 fjärde hand är dubbelt alltid UD.

Efter öppning 4§/¨ är dubblingen valfri (optionell) och 4NT natur­ligt.

Efter 4© är dubbelt straffdubbling, 4ª naturligt (men kan vara ganska kort färg). 4NT visar lågfärgerna.

Efter 4ª är dubbelt straffdubbling och 4NT UD.

Dubbelt är optionellt.

Med kort högfärg väntar man och dubblar nästa gång. Direkta inkliv i färg är naturliga, med fyrkorts högfärg och längre lågfärg kan man enligt Björn Åström passa först och bjuda sin lågfärg på andra varvet, vilket då även visar den objudna högfärgen.

Dubblingar i fjärde hand efter svar i högfärg är UD.

Direkt dubbling visar minst 2-2 i högfärgerna och minst 15 hp. Efterhand passar när han har minst 6 hp om tredje hand passar. Om tredje hand bjuder en högfärg visar pass och dubbelt minst 6 hp utan respektive med fyra kort i färgen. Dubblingen av 2¨ innebär att fienden ej får släppas i 2©/ª. Med mindre än 6 hp måste efterhand bjuda 2NT eller 3lä på tredje hands 2©/ª.

Inkliv med 2©/ª eller 3§/¨ på 2¨ är begränsade till högst ca 17 hp. Inklivet 2NT visar lång lågfärg med håll i högfärgerna.

Pass visar en hand som är för svag eller har olämplig för­delning för en direkt aktion. Exempelvis singelton i högfärg (planerar UD), båda lågfärgerna (planerar 2NT eller 4NT), tvåfärgshand med högfärg plus lågfärg (planerar överbud eller 3©/ª), eller stark 4-6 i högfärg-lågfärg (planerar icke balanserade lågfärgsbud eller 3NT om öppnaren har färgen).

Denna metod var alltför krånglig, och byttes snart ut mot en enklare, som baseras på att man dubblar 2¨ med balanserade 14+ händer eller överstarka obalanserade händer. Direkta inkliv eller försenade UD visar normala öppningshänder.

Ett bättre försvar är att dubbelt visar en stark, ofta jämn UD-typ, och överbudet en stark ojämn UD. Med svagare UD väntar man och balanseringsdubb­lar/bjuder på nästa varv.

Utan någon speciell överenskommelse bör dubbelt vara UD med högfärgs­intresse. 1NT såväl som 2NT lågfärgsintresse

Dubbelt kan också användas för att visa klöver, ofta i avsikt att eventuellt återkomma med någon annan färg.

Buden på tvåläget är Multi enligt följande:

2§ = naturligt eller ruter + hjärter.

2¨ = naturligt eller hjärter + spader.

2© naturligt eller spader + klöver.

2ª = naturligt eller klöver + ruter.

2NT 5-5 i hårda eller mjuka färger.

högre inkliv är naturliga spärrbud.

Multibuden är destruktiva till sin natur. Med mer än 14 hp agerar man först på andra varvet.

Multibuden används också på vissa konventionella svar (som ej visar någon färg) samt efter stark konventionell 2§-öppning

Samtliga bud är destruktiva till sin natur, liksom hoppande inkliv på enfärgade händer.

Detta försvar rekommenderas främst mot konventionella öpp­ningsbud som visar minst 11 hp.

Mot konventionell ruteröppning (typ BOKK) används normalt sett D som allmän styrka medan inkliv i färg är naturliga.

Det går även utmärkt att spela Mini-Minor mot dessa bud.

Naturligt försvar är att låta D visa öppningshand i någon av lågfärgerna, medan högfärgsbud visar öppningshand. 1NT och bud på tvåläget bör ha sam­ma betydelse som ett öppningsbud i ditt normala system.

Med dessa grunder kan man utveckla vidare budgivning.

Idén med att »öppna» budgivningen efter fiendens öppning återkommer flit­igt. Den berättigas av motståndarnas svaga öppning. Mot svaga öppningsbud skall man ha ett försvar som är konstruktivt. Lika självklart som att ha destruk­tiva vapen mot starka bud.

Carrots försvar mot 1¨ innebär att pass visar mindre än öppning eller stark klöver. Om tredje hand passar skall efterhand slå av med 1© med 0-8 hp, övriga bud: 1ª naturligt, 1NT femkorts hjärter, övriga naturliga med 8-l4 hp.

Dubbling i fjärde hand visar minst 9 hp och ofta jämn hand. Partnern bjuder 1© med 0-8, enkla bud med 9-12 och högre bud med 17 eller mer.

Efter (1¨) – pass – (pass) 1© bjuder partnern 1ª som starkt eller svagt medan övriga bud visar den starka typen.

Övriga bud på 1¨: enligt Carrot Club, d v s dubbelt visar ruteröppning eller möjligen stark sang med minst tre ruter.

Eftersom pass är krav kan man även utnyttja pass i andra hand i konstruk­tivt syfte. Carrot föreslår att pass visar minst 15 hp eller en svag hand. Senare frivillig aktion visar den starka typen. Inkliv på enläget är naturliga med upp till 14 poäng, tvålägesinkliven Multi (se Multi mot stark klöver).

Vill man inte ha pass dubbeltydigt kan 1§ användas som någon typ av UD.

1§ (eller D på 1§) visar hjärter.

1¨ visar spader.

1©/ª nonsensbud eller canapé till lågfärg med öppningsstyrka.

Högre bud kan användas enligt Multiprincipen eller som normala spärrinkliv.

En vanlig variant är att 1§ visar antingen en stark typ eller en svag typ (ofta en svag sanghand). Samma försvarsprinciper bör kunna gälla när öppnings­budet 1§ är svagt (ca 8-12) och inte visar klöver.

Ett Naturligt försvar är att låta D visa klöveröppning och annars öppna som vanligt, d v s bjuda som om man inte hört budet 1§.

Ett alternativ är att buden på enläget avges enligt ovan, buden på tvåläget är hoppinkliv eller Multi medan D visar klöveröppning eller en stark tvåöppning, vilken som helst.

MINI-MINOR (Carrot Club) innebär att D är UD med högfärgsintresse, 1NT naturligt, överbud visar den bjudna färgen och 2NT en tvåfärgshand utan klöver. Efter UD kan efterhand kräva med »öppningsfärgen» såvida inte tredje hand bjuder sa att andra kravbud erhålles.

Övriga bud behandlas som vanliga inkliv.